Jag läste precis en bra bok; ’Confessions from the heart of an executive coach’ av Dan Foxx.
Det känns som att coronaviruset paralyserar oss just nu. Länder stänger. Skolor stänger. Mässor stänger. Allting stänger. Vilket är fullt förståeligt då fokus ligger på att hindra smittan från att spridas.
Samtidigt slås jag över hur oförberedda länder och organisationer är. Det är som om vi inte lärt oss någonting från tidigare kriser; skogsbränderna i Västmanland och i Jämtland, flyktingströmmen 2015…
Krishanteringen hos svenska företag ser olika ut. Jag undrar hur många som egentligen är förberedda och som har en plan att följa?
Oförberedd eller inte, jag tänker att det är lite som ett exempel jag hittade i boken jag precis läste; en pilot tänker alltid på vad som kan fungera som närmaste landningsplats, vid en nödsituation. Finns det alltid en bra landningsplats tillhands? Nej, men att tänka ’Var kan jag landa om jag måste?’ hjälper piloten att snabbare hitta en plats om det verkligen behövs.
Slutsats; bättre förberedd än nödbedd.
